Huset i Rökinge

Rapport om en arkeologisk undersökning, tidigare återgiven i Hembygdskrönikan 2011

Vintern 2007-2008 skulle Visingsöbostäder bygga hyresbostäder i Rökinge på ett område där man kände till att det fanns en förhistorisk boplats. Därför måste enligt kulturminneslagen en arkeologisk undersökning göras, för att få ut så mycket kunskap som möjligt om fornlämningen innan den förstördes.

Där hyresbostäderna står idag levde öbor för drygt 2000 år sedan och deras liv har lämnat en hel del spår. Här vill jag framförallt berätta om det hus vi undersökte.

När vi gräver ut boplatser schaktar vi med hjälp av grävmaskin skiktvis bort matjorden. Under den syns då eldstäder, stolphål, gropar m m. Det är just stolphålen vi söker, när vi letar efter förhistoriska boplatser. Idag bara en rund, mörk jordfläck, ibland med stenar i, men en gång stod en stolpe där! 

Det var med stolpar som husen under den här tiden, äldre järnåldern, byggdes upp. Takbärande stolpar ställdes i par och parallellt med dem kan man, om man har tur, ibland hitta spåren efter väggstolpar. De är lite mindre, inte så djupa och står ofta tätare. Husväggarna var låga och taket var dominerande. Taket kunde vara av vass, halm eller torv. Väggarna bestod ofta av flätade vidjor med lerklining eller av torv.

Vi schaktade i Rökinge och började snart se formerna av ett långhus, som visade sig vara tydligt och välbevarat, enligt våra mått. Huset var 28 m långt och 5,5-7 m brett, något bredare på mitten. Det låg i öst-västlig riktning, vilket är väldigt vanligt. Kanske ville man utnyttja solvärmen maximalt? 

På planen över långhuset (nedan) ger de runda markeringarna många ledtrådar, även om några stolpar fattas. Mitt på huset syns ett par väggstolpar som är något indragna, så att takets överhäng gav skydd. Det är en ingång. Även i husets nordöstra hörn finns en ingång, i form av dubbla stolpar. Just där har människorna gått in i dörren om och om igen, tills deras fotavtryck skapat en fördjupning. En likadan ”trampyta” finns kvar runt härden/eldstaden strax innanför dörren.

I  husets västra del fann vi också en härd och intill den två små stolphål. Någon form av ställning har stått där, kanske en upphängning för kärl eller ett gnistskydd. Intill härden syns två avlånga gropar, antagligen till förvaring.

Det är inte bara konstruktionen som är av intresse vid en husundersökning. Arkeologer vill också veta hur huset använts och vad människor haft för sig där. Makrofossilanalys kan ge många svar. Jord från t ex ett stolphål lämnas till en kvartärgeolog för analys, som klargör vilka pollen och frön som finns i jorden. 

Så växer bilden fram: Huset i Rökinge hade tre ”rum”. Vi ser att västra rummet var köksdelen, där finns förvaringsgroparna och härden med upphängningen. Men analysen visar också att där bara fanns större sädeskorn, dvs färdigrensad säd. Frön av oljedådra, som man tillverkade olja av, hittades också. I det centrala rummet var det plats för förvaring och tröskning/rensning av säd. Det kan man se av de extra stolphålen som troligen var stöttor till ett loft. Dessutom syns det att rummet haft en öppning både i södra och norra väggen (se trampytan mellan väggstolparna). Bra vinddrag är viktigt när man tröskar säd, därav den genomgående öppningen. Förutom detta visar analysen att jorden i stolphålen hade sädeskorn i olika storlekar, alltså inte färdigrensad säd. Sädesslagen var spelt/emmer, den tidens vete, samt skalkorn. Man hittade också en mängd ogräsfrön, som pekar mot en tröskloge. Den östra delen hade tyvärr inga fynd av växtdelar, men härden visar ändå på någon form av boyta.

Var bodde då djuren? Ja, inte i detta huset och frågan är om det var brukligt vid den här tiden att djuren delade hus med människor. Dåtidens raser var anpassade till att tillbringa även vintrar utomhus, kanske under ett mindre skydd vid behov.

Förutom långhuset fanns en brunn på gården. Vi hittade smidesslagg som visar att man haft en smedja i närheten och vi såg spåren efter inhägnader strax intill. Det här var en tid när man hägnade in sina odlingar istället för att, som vi, hägna in djuren.

Några mörkfärgningar i marken ger oss alltså en inblick i hur den tidens öbor hade det ordnat för sig. Det är fantasieggande att försöka se långhuset framför sig i den svaga sluttningen ner mot sjön. I öster, uppe på krönet, fanns gravarna (Mellersta gravfältet) eftersom det var viktigt att bo i ”i skuggan av sina förfäder”. Och i väster fanns Vättern att blicka ut över. Ibland under nordliga vinterstormar och ibland under stilla sommarkvällar, precis som för oss idag.

Anna Ödéen

Vill du läsa hela rapporten från utgrävningen finns den som pdf på museets hemsida. Klicka dig fram Till arkeologi och publikationer. Rapporten har nummer 2009:30.

  

De vita käpparna markerar de takbärande stolphålen, de blå markerar vägglinjen Utgrävningsplatsen

Klicka på bilderna för förstoring 


 

Kontaktuppgifter

Kontakta gärna någon i styrelsen på följande adresser: 

Adress: Visingsö Hembygdsförening, Hamnen, 560 34 Visingsö 
E-post: kontakt@visingsohembygdsforening.com 
Hemsida: www.visingsohembygdsforening.com

Medlemskap

Intresserad att bli medlem? Se information under fliken Om oss



Föreningen är medlem i Sveriges Hembygdsförbund