Mullbärsplanteringarna på Visingsö


När man passerar de knotiga träden vid planteringen i Stigby mittemot SiS ungdomshem, kan man fråga sig varför de växer där och vad det är för träd.

Det är mullbärsträd som på hösten ger goda vita eller röda bär. Trädens blad är föda för silkeslarven. Vi använder sen larvens kokong för att tillverka silke och väva sidentyg. 

  

Det finns 68 arter av mullbärsträd, men det är det vita mullbärsträdet som ger det finaste silket.

Mullbärsfjärilen lägger 400-500 ägg, som är i storlek som ett knappnålshuvud. När den 2 mm långa och håriga larven kommer ur ägget, måste den inom ett dygn få mullbärsblad för att överleva. Den genomgår sedan flera larvstadier där den byter både skinn och skiftar färg. När den uppnår det femte larvstadiet är den ungefär 4 cm och det har gått 20-25 dagar.

Då är det dags att spinna en kokong, men först måste larven hitta ett ställe där kokongen kan fästas. Sedan tar spinningen några dagar. Larven förpuppar sig i kokongen och efter ett par veckor är den förvandlad till en fjäril. De parar sig genast och det kan ta flera dagar. Därefter dör hannen. Honan lägger sina ägg och sedan dör även hon.

När man ska göra silke tar man kokongen så fort den är färdig och genom olika bearbetningar får man silkestrådar. Ur en kokong kan man få fram 1 000 m silkestråd. 

     
Ägg med nykläckt hårig larv    Larv                                           Upphängd larv i kokong

   
Färdig kokong                         Puppa 

Ovanstående bilder: Copyright Gerth Hansen, Silkens Veje 

Under 1700-talet började man i Sverige plantera mullbärsträd och kronprinsessan Lovisa Ulrika (1720-1782) lät anlägga en silkesodling vid Drottningholm. I Sverige finns ett säkert belägg för inhemskt siden från Lund och Drottningholm från denna tid. Det är två tygstycken där den ena tygbiten finns på Nordiska museet och den andra på Zoologiska institutionen i Lund.

Under åren som följde tappade man intresset för silkesodlingen, men 1830-talet innebar ett uppsving. Då grundades ”Sällskapet för inhemsk silkesodling”, där kungahuset stod som beskyddare och finansiär. Det var änkedrottning Josefina (1807-1876) som senare köpte upp allt som producerades på olika platser i Sverige. År 1832 gjordes ett 4,5 meter blått sidenband till henne av silke som producerats i Sverige. Ett sidentyg, som hon lät väva upp i 180 meter, var i rött och gult med en kunglig krona. Det visades upp i London 1862. På Tullgarns slott finns idag ett rum där detta tyg finns på sänggavlar och möbler. År 1865 framställde K.A. Almgrens fabrik 300 meter svenskt sidentyg. Många visingsöbor pratar om att en drottning har haft en klänning av visingsösiden.

På Visingsö har det funnits mullbärsplanteringar på tre olika platser under åren 1836 till idag.

                                                     KUMLABY

År 1836 såddes frön vid Komministergården i Kumlaby av komminister J.F. Werner. Året därpå gjorde han samma försök och plantorna blev härdiga och växte under 20 år och blev till 2,5 meter höga buskar. Ofta frös de spädaste skotten sönder under vintern, men varje år kom det ca 50 nya skott och med ett 20-tal blad på varje. Vid ett tillfälle lyckades han få fram 7,5 kg kokonger.

                                                    VISINGSBORG

Kungen beslöt 1840 att uppmuntra silkesodlingen i Sverige och såg till att mark för plantskolor på kungsgårdarna i landet bereddes. Visingsö var då en självklar plats och den nya planteringen låg nära Visingsborgs slottsruin. Av de 40 gram frön som såddes sent i maj blev det 1 500 plantor. De växte men blev bara 5 cm höga under växtsäsongen och nästkommande vår ruttnade de flesta bort, varför man gjorde en ny frösådd med ca 13 gram frön. Det var tre sorters mullbärsträd; vita och röda men också tatarmullbär. Endast de vita trädens frö grodde och så hade man återigen 1 500 plantor. När man planterade plantorna gjorde man det med 1,8 meters avstånd. Antalet silkeslarver som användes för odlingen uppgick till 1 500. Man prövade olika sätt för att buskarna inte skulle skadas under vintern. Ett sätt var att skydda rötterna genom att skyffla upp mycket jord vid stammarna. Man prövade också med annan föda åt larverna, men det var bara mullbärsblad som dög.

År 1846 framställdes 0,7 kg (1 ¾ skålpund) silkeskokonger som gav knappt 1 hg silke.

Året därpå fanns 1 600 mullbärsbuskar och de gav 21 kg kokonger (2 lispund och 10 skålpund).

År 1850 skadades plantorna av bl.a. råttor och dessutom blev silkeslarverna sjuka och kunde inte spinna in sig.

Det bästa året var 1853 då man fick 25 kg kokonger (2 lispund och 17 skålpund). Väderleken var inte gynnsam för odlingen under 1855. Äggen kläcktes ojämnt i början av juni och sedan kom det mycket regn. När det var dags för den sista fasen i utvecklingen; inspinningen, gick den trögt och flera larver varken åt eller började inspinningen. Resultatet det året blev 5 kg kokonger, vilket betydde 300 g silke.

Nu fanns det bara 1 100 mullbärsträd i odlingen och för att åtgärda förlusten levererades ett tusentals plantor från Stockholm. Ytterligare förbättringar hade skett då man uppfört en ny byggnad med bättre inredning som gjorde att man fick fler kokonger. Tyvärr brann byggnaden ner 1865 och hela silkesodlingen förstördes. I och med detta upphörde all silkesodling vid Visingsborg. Förvaltaren O. B. Starck hade hela tiden sagt att han inte trodde på odling i Sverige.

                                                         STIGBY

Den tredje platsen som då var i Stigby anlades 1858. Efter fyra år kunde man härifrån leverera den största mängden kokonger från någon enskild plats i Sverige. Tyvärr förvildades planteringen och många träd dog, när man upphörde med odlingen 1865.

Nu hade en ny förening bildats i Stockholm; ”Svenska silkesodlareföreningen” och en Visingsöbo tog kontakt med dem. De i sin tur vände sig till Domänverket för att få arrendera planteringen. Den 4 juli 1913 skrev man kontrakt för 5 år och kostnaden var 25 kr/år. Den 9 600 m2 stora planteringen bestod nu av 700 mullbärsträd som var i mycket dåligt skick. Man gallrade och förbättrade, eftersom det var tänkt att det skulle bli en central mönstersilkesodling, som skulle förevisas för intresserade odlare från hela Sverige. Det var också anledningen till att det bestämdes att ”Svenska silkesodlareföreningen” skulle få arrendet. Teosofiska Samfundet, som haft en internationell teosofisk fredskongress på ön i juni 1913, ville också arrendera då de tänkte starta en Râja Yogaskola på ön, en filial till skolan i Point Loma i Kalifornien. Efter fem år, då arrendet gick ut, ville inte föreningen förnya det. I stället tog järnvägstjänstemannen Ivar Bergman från Stockholm över 1918 och han fick betala 50 kr/år till föreningen. Han höll på några år in på 1920-talet.

På 1960-talet gav Domänverket skogsvaktaren Lasse Wetter i uppdrag att förnya planteringen. När han planterat klart i Stigby fanns två plantor kvar. Den ena planterade han hos sig själv och den andra på Abrahamstorp. Båda ger riklig skörd av bär varje år.

Så här ser det ut 2017:

   

 

Och så här såg det ut kring sekelskiftet 1800/1900: 

  


Foton från planteringen: Cia Hedberg, Jörgen Elm och Mats Svensson 

Text Cia Hedberg, Visingsö 2018





 

Kontaktuppgifter

Kontakta gärna någon i styrelsen på följande adresser: 

Adress: Visingsö Hembygdsförening, Hamnen, 560 34 Visingsö 
E-post: kontakt@visingsohembygdsforening.com 
Hemsida: www.visingsohembygdsforening.com

Medlemskap

Intresserad att bli medlem? Se information under fliken Om oss



Föreningen är medlem i Sveriges Hembygdsförbund